Törnkungen (Thorn King)

Törnkungen är ett event där jag totalt gick bet första gången. Inte för att jag hade en svag här, utan för att jag inte lade märke till att man inte sätter in befälhavare här och att allt hänger på moralen. Så för att det inte ska hända dig också har jag skrivit ner vad jag lärt mig sedan dess. Själva berättelsen är enkel och ganska dyster. En förtvivlad kung ber om hjälp eftersom hans kungarike har översvämmats av den onde Nekromantikern och hans arméer av odöda. Du ska slå dig igenom en serie torn fulla av skelett hela vägen fram till den sista fästningen där Nekromantikern sitter i egen hög person. Inget väntande på försvar, ingen PvP. Du anfaller, torn efter torn, och varje fallet torn för dig närmare de bästa belöningarna – rubiner, dekorationen Nekromantikerns tron och trupper ur kungliga gardet. Och det viktigaste en gång till, eftersom det överrumplar många. I Törnkungen ANVÄNDS INGA befälhavare. Din anfallsstyrka bestäms av härens moral. Låg moral betyder svaga anfall även med den bästa utrustningen. Hög moral betyder att skeletten faller som ett korthus. Hela den här guiden kretsar kring det.

Så fungerar eventet egentligen

Principen är renodlat offensiv. Framför dig har du en rad torn som blir allt starkare, och längst bort står Nekromantikerns fästning. Varje torn måste du erövra med ett anfall. Ju längre du kommer, desto fler odöda försvarar det och desto hårdare fiendetyper möter du där. Du börjar vid de svagare tornen och arbetar dig successivt fram till dem där en rejäl massa skelett väntar på dig.

Den centrala och för Empire ganska otraditionella mekaniken är moralen. Du sätter inte in befälhavare som du är van vid från vanliga anfall – i stället bestäms din anfallsstyrka av din härs moral. Ju högre den är, desto hårdare slår du mot skeletten och desto mindre förluster tar du. Håll den högt, helst en bra bit över hundra procent. Sjunker den för lågt ska du först höja den och först därefter gå på nästa torn. Annars matar du bara skeletten med dina soldater, och det har jag provat på egen hand – det är inte roligt.

En anteckning från mitt spelande

När jag spelade Törnkungen första gången skickade jag ett standardanfall mot de första tornen, precis som jag var van, och undrade varför bara resterna av armén kom tillbaka. Moralen låg i botten eftersom jag inte brytt mig om den alls innan. Först efter några förlorade vågor gick det upp för mig att befälhavarna inte spelar någon roll här och att moralen är den enda spaken.

Sedan dess gör jag en enkel sak. Jag går inte in i eventet förrän jag har moralen ordentligt högt, och mellan anfallen kollar jag den alltid. Det låter banalt, men personligen skulle jag säga att just det här ensamt avgör om du lämnar eventet med en hög rubiner eller med tomma baracker.

Vem du strider mot

Motståndarna här är varken vanliga spelare eller vanliga NPC. Du strider mot Nekromantikerns armé av odöda. I tornen väntar framför allt två sorters skelett. Skelettkrigare som går in i närstrid och skelettskyttar som överöser dig med pilar på avstånd. Var och en kräver sitt eget angreppssätt och det är just här det avgörs om tornet faller smidigt eller om du slår sönder din här mot det.

Mot skelettkrigare har trupper som klarar sig bra mot infanteri i närstrid visat sig fungera – typiskt tyngre skyttar som tungt armborst. Mot skelettskyttar sätter du tvärtom in starkt anfallsinfanteri som tar sig fram till dem, till exempel tvåhandssvärdsmän. Innan du ger dig på ett torn, titta efter vilken typ av odöda som dominerar där och sätt ihop anfallet efter det. Fel truppfördelning kostar dig lika onödiga förluster som låg moral, så håll koll på båda samtidigt.

Vad du får ut av eventet

Vänta dig ingen butik med poäng här. Belöningarna får du konkret för erövrade torn. Huvudlockelsen är rubiner – du samlar dem successivt för de enskilda tornen, och klarar du hela vägen fram till Nekromantikern blir det en fin liten hög. Enligt mig är det värt att dra eventet så långt som möjligt redan bara för rubinernas skull.

Dessutom finns den tematiska dekorationen Nekromantikerns tron, som du ställer upp i borgen som bevis på att du klarade det, och det går även att få trupper ur kungliga gardet som är riktigt vassa i sig.

En sak som folk ofta frågar mig om är att redskapen mot odöda inte köps i någon eventbutik. Du hittar dem i legosoldatlägren. Fyll på med dem löpande så att du har något att pressa de hårdare tornen med. Spara resurserna främst till att fylla på och läka hären mellan anfallen.

Så drar du igång eventet

Redan före start ska du ordna ett lager av anfallstrupper. Du kommer att bränna dem snabbare än du hinner producera nya, så låt barackerna gå för fullt några dagar i förväg och bygg upp en reserv av både tungt armborst och tvåhandssvärdsmän – så att du täcker båda skelettyperna.

Sedan moralen. Ta reda på vad du kan höja den med och gå in i de första tornen bara när du har den ordentligt högt. Börja med de svagare tornen, känn efter hur många skelett varje tornsort försvaras av och vilken sorts odöda som dominerar. Utifrån det finjusterar du sedan truppfördelningen för de hårdare. Och glöm inte redskapen mot odöda från legosoldatlägren – förbered dem i förväg till de starkare tornen där du bara med möda klarar dig utan dem.

Strategin som fungerar för mig

Huvudregeln kan du redan. Vakta moralen som ditt ögonsten. Ett anfall med låg moral är bortkastad här. Innan du ger dig på ett tyngre torn, se till att du har den högt så att varje anfall sitter och förlusterna blir minimala. I Törnkungen är det här viktigare än något annat.

Den andra saken är sammansättningen efter motståndaren. Mot torn med övervikt av skelettkrigare skickar jag tungt armborst, mot torn med skelettskyttar tvåhandssvärdsmän. Titta före varje anfall på vad tornet försvaras av och skräddarsy armén. Spara redskapen mot odöda till de hårdaste tornen där de avgör resultatet – inte till de svaga som du klarar även utan dem.

Den tredje punkten är tempot. Rusa inte in i de tyngsta tornen innan du har tillräckligt med trupper, påfylld moral och redskap. Torn efter torn – erövra, fyll på förlusterna, höj moralen, fortsätt. Och spelar du i en allians, koordinera er. Att dela med sig av vilka truppfördelningar som fungerar mot vilka torn sparar soldater åt alla. Hos oss i alliansen gör vi så och ärligt talat hade jag utan det knappt vågat mig på vissa torn.

Misstag jag sett (och några jag själv gjort)

Det vanligaste är att anfalla med låg moral. Spelaren som inte fattar att befälhavarna inte spelar någon roll här och att moralen avgör anfallsstyrkan delar bara ut sin här till skeletten och undrar varför trupperna försvinner. Höj alltid moralen först, anfall sedan. Ja, jag upprepar mig, men det är med flit.

Den andra klassikern är fel truppsammansättning. Skickar du fel sorts här i stället för anfallsinfanteri mot ett torn fullt av skelettskyttar förlorar du trupper i onödan. Titta efter vad som väntar dig i tornet och anpassa dig.

Tredje felet är att slösa redskap mot odöda på svaga torn där du inte behöver dem alls, och sedan saknas de mot de hårda. Spara dem till där de avgör.

Och till sist – underskatta inte påfyllning och läkning mellan anfallen. Att gå på nästa torn med halv här och sjunkande moral är att be om tunga förluster. Ta hellre en stund till påfyllning och gå in i varje torn med full styrka. Jag är inte 100 % säker på att det gäller exakt lika för varje enskilt torn, men för de hårdare har det lönat sig varje gång.

Tillbaka till Event och strategier.