Rövarbaroner

Till rövarbaronerna har jag genom åren utvecklat ett nästan sentimentalt förhållande. Det var det första målet jag någonsin skickade en armé mot, och även det första målet där jag slog sönder den armén ordentligt. Baronerna är läger utspridda över hela kartan, var och en märkt med en nivå, och du stöter på dem redan efter de första timmarnas spelande. De är perfekta träningsmål – du provar anfall på dem, samlar resurser och framför allt lär du dig läsa fiendens försvar innan du ger dig på riktiga spelare. En baron slår inte tillbaka, skickar ingen hämnd och står alltid på samma ställe, så du kan i lugn och ro finslipa din uppställning mot honom. Här är min guide till hur du får ut mest av dem utan att förlora soldater i onödan.

Min första läxa (och därför skriver jag den här artikeln)

När jag började trodde jag att en spion bara var onödigt tidsspill. En baron är ju bara en NPC, eller hur? Så jag skickade allt jag hade i en enda våg mot ett läger några nivåer högre än vad jag klarade, eftersom belöningen såg lockande ut. Resultatet kan du säkert räkna ut. Soldaterna borta, ingen belöning och jag satt en dryg timme och tittade på borgen och väntade på att något skulle tränas fram. Sedan dess skickar jag inte en enda våg mot en baron utan att först ha spanat på honom. Allt som står nedanför bygger i grunden på det här enda misstaget.

Så fungerar baronerna

Logiken är enkel – ju högre nivå, desto hårdare försvar och desto bättre belöningar. På låga nivåer försvaras de av bara några enheter och du klarar dem nästan utan förluster, på högre möter du rejäla garnisoner och försvarsredskap. Du anfaller från kartan på ungefär samma sätt som mot spelare, bara att en baron inte förstörs permanent. Efter anfallet återställs han med tiden och du kan gå på honom igen, så det är en återkommande källa.

En viktig sak är att en barons försvar är förutbestämt. Därför lönar det sig så mycket att utforska det. Skicka en spion, han visar dig ungefär hur många trupper och redskap som väntar där, och utifrån det sätter du ihop anfallsuppställningen och vågorna så att du förlorar så få soldater som möjligt. Det är din värdefullaste information före varje anfall.

Vad du får ut av det

Resurser och erfarenhet, framför allt. Från baronerna droppar trä, sten och annat byggmaterial till bygge och uppgraderingar, plus erfarenhet som gör att du växer i nivå. Belöningarna växer med baronens nivå och med hur krävande mål du vågar ta dig an. Vänta dig inga underverk av dem, deras värde ligger i en stabil och förutsägbar utveckling.

Ett råd vill jag stryka under. Kontrollera alltid de konkreta belöningarna direkt vid målet innan du skickar armén. Vad som droppar skiljer sig efter nivå och efter vilket event som just pågår. Själv har jag ett par gånger litat på "vad som brukar finnas där" och sedan blivit överraskad.

Så börjar du och så väljer du mål

Börja med låga nivåer, även om de känns tråkiga. Jag vet att det är frestande att hoppa över dem, men det är just där du lär dig hur spelet räknar förluster, hur vågor fungerar och hur den slutliga anfallsrapporten ser ut.

Och spion, alltid. Det låter som ett extra steg, men det sparar dig massor av soldater eftersom du ser försvarets sammansättning. Finns det gott om enheter som är sårbara på avstånd lutar du dig mer mot bågskyttar. Väntar det en massa skyttar på dig skickar du fler närstridstrupper som snabbt kortar avståndet.

Välj mål efter din armés aktuella styrka, inte efter vad som ger mest. Mitt personliga mått är att om en baron varje gång kostar mig fler soldater än belöningen är värd, då är han helt enkelt för hög. Jag väntar tills jag tränat fram starkare trupper och låst upp bättre belägringsredskap, och kommer tillbaka.

Strategi för minimala förluster

Nyckeln ligger i vågorna och i rätt kombination av trupper och redskap. Låt gärna den första vågen vara svagare och offras för att äta upp en del av försvaret och försvarsredskapen, och skicka huvudstyrkan först i de följande vågorna. Ta med belägringsredskap, stegar och murbräckor, de sänker förlusterna vid murar och port rejält. Lägg till fältredskap som skyddar dina soldater och ökar deras verkan direkt i striden. Har du en befälhavare med anfallsbonusar, sätt in honom, gärna även den som sänker fiendens försvar.

Och det billigaste knepet av alla, som fungerar bäst för mig mot baroner. Skicka en armé du har råd att ersätta, inte din dyraste elit. Mot låga och medelhöga baroner räcker det gott och väl. Spara eliten till sådant där den verkligen betyder något.

Misstag jag ser om och om igen

Anfall i blindo utan spion. Resultatet brukar bli en sönderslagen armé mot ett mål som du med rätt uppställning hade klarat nästan utan förluster. Att skicka allt i en enda våg, då tar försvarsredskapen och garnisonen mer av dig än om du delat upp anfallet. Och girigheten – du går på en baron några nivåer högre för den bättre belöningens skull och förlusterna i soldater överstiger för länge sedan belöningens värde. Alla tre har jag betat av personligen, se ovan.

Ett mindre uppenbart misstag är att låta anfallen mot baroner binda upp en armé som du skulle behöva till försvaret av din egen borg. Ibland frågar någon mig om det är vettigt att gå på de högsta baronerna direkt. Enligt mig nej. Det är bättre att långsiktigt och i lugn och ro farma mål som du fäller nästan utan förluster än att på en gång slå sönder hela armén mot ett enda hårt läger.

Baronerna är en utmärkt källa till resurser och erfarenhet, men bara om du går in i dem med förnuft. Anfall mål som matchar din styrka, spana först, dela upp anfallet i vågor och räkna framför allt på om det fortfarande lönar sig. Börja lågt och våga dig högre efter hand som dina trupper och redskap växer. För mig fungerar baronerna som en lugn och säker åker att farma på än i dag, och är du inte girig kommer de att göra samma tjänst åt dig. Och har du ett eget beprövat upplägg mot någon nivå, hör gärna av dig, jag lägger gärna till det här.

Tillbaka till Event och strategier.